Hej våren! Vill bara berätta att din frodighet har nått mig!
Jag har varit så frusen. Vinter efter vinter. Dubbelfrusen, här och nu i den faktiska kroppstemperaturen och i den underliggande fysiologin. Kvardröjande stress från tidiga trauman har försvårat cirkulationen. Och denna vinter övervanns alla möjliga och omöjliga hinder och gav utrymme för trygghet och värme. Februari blev en blommig gåva av hängivelse och skönhet.
Magiska livskonst.
Efter en helande och lysande resa till Thailand är jag nu diplomerad lärare i Tantra sacred dance. Tacksam för det är jag.
Nu går det vidare och planerar att bjuda in läraren Ma Deva Vibha för att hålla retreats i Sverige. Sällsamt! Att få dela vidare denna , bortom ord, innerliga gudinneupplevelse med flera.
Under våren kommer vi pyssla med att iordningställa vårt timmerhus i Bergslagen för att öppna för systerskapet där i sommar.
Amazing!
I övrigt har jag vaknat ordentligt inför utbildningen till Somatic Experience Practitioner (SE) som jag gått två av tre år på. Det är en fröjd att vara i lärande och marinera i ett sammanhang som inte kör över kroppen och bygger på prestation utan där utforskande, nyfikenhet och den egna läkningen har en central roll för hela approachen. Det passar mig utmärkt och jag blir tacksam, igen, att modet att kliva in i det okända visar sig till och med bli bättre än jag kunde föreställa mig.
Men bäst är ändå basen i tillvaron, relationerna, platsen vi lever som både är står för stabilitet och guldkant i tillvaron. Tacksamhet, igen.
Orden gör mig medveten.
Jag har det bra.
Så har det inte alltid varit.
Underliggande oro och stress har varit vanligt, normalt.
Jag kan bli så överraskad när jag stannar upp och märker att…jag ..upplever livet som…mumsigt.
Det är april 2021. Och det har varit vinter. Men min vinter har varit längre än vanligt. Nästan två år har jag behövt göra en tydlig och omfattande inåt-rörelse. Släppa, släppa, släppa, kontrollen. Skifta. Ta hjälp. Lära mig en så grundläggande sak som att ta hand om mig själv. Ta reda på vad jag behöver och ge mig själv det. Just precis det. Ovillkorligt. Utan deadline. Ha tålamod. Och det har gett resultat. Detta år synkar jag med våren. Och kanske med universum i stort. Yippie! Jag har anlagt min trädgård. Planterat. Skyddat den. Skött den. Gett den näring. Något började växa. Jag har vattnat och tillfört värme och ljus. Och nu finns den. Den har rotat sig. Min spirande livskraft.
Hela denna process, ja, hela mitt liv hittills har gett mig verktyg och skapat en verktygslåda. Som jag skulle vilja benämna som en SKATTKISTA.
Nu är det dags för mig att dela skatterna ur denna kista.
Jag har börjat leva vardagen ur ett kreativt flöde som kommer visa sina frukter så småningom, någon slags produkt blir till. Nedslaget förmodligen till hösten. Då det ska skördas. Men delar av det börjar redan ta form. Vägledning, inspiration, webkurs, folkrörelse. Känns fantastiskt!
Det är så spännande, livet. Nu är den här sidan under uppbyggnad och jag sliter som sjutton med att inte kontrollera och forcera. Eller stressa mig med att jag inte kan vara effektiv. För det är så just nu, att någon slags omstrukturering håller på att äga rum i mitt inre och den gör att jag inte kan köra på som vanligt, enligt mina gamla, vana, inkörda mönster. Jag behöver stanna upp. Vänta in.
Jag fick ställa in två festivalspelningar. Och stå ut med känslan av att allt kanske är förbi. “Om jag inte kan vara tillgänglig kan jag bli utan helt” Jag tog mig av den hotfulla kroken och retirerade. Lät mig falla och landa mjukt.
Spelningen på Järna Kulturfest 17/8 blev fin på så många sätt. Närvaron, publiken, musiken, den bevingade improvisationen. Och jag känner mig alldeles varm fortfarande att jag la grunden till något nytt i hur jag tog hand om mig själv och såg till att jag hade stöd i processen fram till själva framträdandet. Att jag inte behövde göra våld på mig själv eller överge mig för ett resultat. Det är stort! En milstolpe. Och det som är så roligt nu är att jag är Såå sugen på mera. Nöjd och glad och villig att ställa mig i rampljuset snart igen!
